Flickan och hennes Hijab

Minimuslimer

Där det finns kunskap finns det framgång

Flickan och hennes Hijab

Aisha skulle börja första klass, hon som för inte så länge sedan hade varit mammas och pappas bebis tänkte hon.

Frågorna var så många , vem ska jag träffa?, kommer dem att tycka om mig?, kommer jag kunna lära mig saker?.

Aisha visste att när en muslim bestämmer sig för något ska man göra det med hela sitt hjärta och göra sitt bästa, så, hade hon nu bestämt sig för att lära sig saker och bestämt sig för att vara snäll mot alla skulle hon minnsan lyssna på fröken och kämpa för att vara världens bästa klasskompis.

Men nu var det läggdax hade mamma sagt , Aisha borstade tänderna, tvättade sig och tog på sig pyjamas.

Nu väntade hon bara på sin bror så att dem kunde göra salah(be). Hon visste exakt vad hon skulle be om.

Den stora dagen kom och Aisha var uppe i god tid, hon hann äta frukost och klä på sig i lugn och ro. Mamma var så nervös , och glömde hela tiden bort vad hon skulle göra , "hon såg ut som en vilsen ekorre, tänkte Aisha " , men det skulle hon aldrig säga högt , hon bara log åt sin mamma.

Pappa hade redan gått till jobbet men han hade lämnat ett fint paket till Aisha, paketet var rosa och med fjärilar på , det tyckte Aisha passade henne för att hon kände så i magen , att den var full med fjärilar. Hon var så lycklig. Aisha öppnade paketet och där låg den finaste hijaben hon någonsing sett. Åååå vad hon älskade sin pappa just nu, hon skulle vara den vackraste flickan i heeeela stora skolan.

Aldrig förr hade hon sett så fin hijab, med så fina pärlor på , mamma såg hur glad Aisha hade blivit och gav henne ännu ett paket , i den låg en kofta i samma färg som hijaben. Aisha hoppade av lycka , nu ville hon rusa till skolan och visa alla det hon fått av sin fina familj.

 

Skolan var så stor tyckte Aisha och det fanns massor med barn och föräldrar , hon kände inte många för att hon hade aldrig gått på dagis i Sverige , hon och hennes familj hade bott utomlands sedan hon var bebis men hade nu kommit hem.

Aisha var inte nervös , det var mammas hand som svettades inte hennes, hon var ju så vacker i sin nya hijab och gick stolt fram till sin stol som fröken Maria hade visat henne.

Fröken pratade och pratade , sedan ropade hon upp alla barns namn och Aisha svarade högt och tydligt

-Jag är här !! när hon hörde hennes namn ropas upp-

Nu skulle alla gå hem och imorgon skulle skoldagen börja.

Dagen efter hade Aisha samma fina kläder på sig, hon hade inte ens lekt i skolan så dem fortfarande rena och fina.

Mamma ville stanna med Aisha , men Aisha tyckte mamma kunde gå hem hon var så trygg hos fröken och mamma hade en bebis i magen.

Morgonen gick jätte fort och nu var det dax för rast, en flicka kom fram till Aisha och sa

- Hej jag heter Malin , vill du leka med mig ?

Åå vad glad Aisha var, hennes första skolkompis, Malin , vilket fint namn tänkte Aisha.

Hon och Malin lekte hela rasten och gick till matsalen tillsammans vid luch, hand i hand.

Fröken delade upp barnen i grupper, delfiner och ekorrar, Aisha och Malin var delfiner, dem fick måla en delfin och skriva sitt namn på pappret och satte sedan fast den på bänken, men det allra bästa var att Aisha fick sitta brevid Malin.

Hela veckan hade gått så bra, Aisha hade lyssnat på fröken och varit en snäll klasskompis precis som hon hade lovat sig själv och Allah.

Men på fredagen förstördes hela Aishas glada hjärta kände hon.

På långrasten hade några flickor kommit fram till Aisha och frågat- Aisha varför har du en sån där på ditt huvud, har du ingen hår eller ??

Aisha hade helt glömt bort att hon bar hijab, hon va så van och eftersom ingen påminnde henne om den tänkte hon aldrig på den i skolan.

Aisha svarade - Jag har hår, men jag bär hijab, det är en sjal. Jag är muslim och därför bär jag den.

Flickorna skrattade

- Och varför heter du Aisha , konstigt ju hahaha. vi tror inte att du har hår och att du därför har sjalen.

Aisha blev så ledsen , dem skrattade väldigt elakt och pekade på henne och det värsta var att andra barn började titta på henne.

Nu märkte hon att hon bara hade en kompis i skolan , Malin, men innan det här hände hade hon inte tänkt på det för att Malin gjorde henne så glad att hon var lycklig hela tiden.

Och inte heller har Aisha märkt att hon var den enda i skolan som bar hijab, men nu såg hon på alla andra flickor ute på skolgården , och ja hon var den enda.

Aisha vände sig till Malin , men Malin stod inte kvar , hon stod med dem där dumma flickorna som skrattade åt Aisha.

Pötsligt såg Aisha att pappa kom och hämtade henne , pappa kramade Aisha och såg att hon grät,men Aisha ville inte berätta om det hemska som hänt henne och sa bara

- jag blev bara glad att du fick sluta tidigare från jobbet pappa så att du kunde hämta mig i skolan.

Aisha visste att hon ljög men den här lögnen var nödvändig för att inte hennes pappa som älskade henne så mycket skulle få ont i hjärtat som hon hade.

När Aisha kom hem kastade hon av sig sjalen på golvet och smög in i klädkammaren, där brukade hon sitta om hon var ledsen eller behövde vara ensam. Pappa gick in till henne och undrade varför hon satt där, och varför hon grät , hade någon varit dum mot henne- frågade han.

 

Aisha ville inte berätta men kände att hon måste göra det, för att ingen ingen på jorden kommer att förstå henne och älska henne mer än sin familj. Så hon berättade allt det hemska som hänt för mamma och pappa. Mamma började gråta och pappa blev röd i ansiktet, men dem var lugna och sa- Aisha , vill du bära hijab? Du vet att du är liten och måste inte.

-Ja det vill jag , jag älskar min hijab, jag vill vara som du mamma , hijaben får mig att känna mig som muslim.Och jag är inte alls liten , jag går i skolan!!! - sa Aisha.

Pappa förklarade för Aisha att det inte är lätt alla gånger att vara muslim, därför att många människor kan ingenting om Islam och pratar hur som helst. Och många kan lite men tycker inte om muslimer ändå.

Mamma förklarade för Aisha att folk hade varit dumma mot henne också , men mamma sa att det är bara prövningar som Allah skickade till henne. Varje gång någon var dum mot mamma så hade mamma tänkt-" jag ska inte bryr mig , för att det här är en prövning Allah har skickat till mig för att testa mig om jag är en stark muslim".

- Och Aisha min fina dotter, sa pappa, ditt namn är bland dem finaste namnen som finns. Visste du att en av profeten Muhammed, salla allahu alehy wa sallam:s, fru hette Aisha?. Hon var en underbar,smart och stark kvinna , dem troendes moder, och hon har lärt oss alla jätte mycket om Islam. -sa pappa.

-Du ska vara stolt över ditt vackra namn Aisha för att du har fått samma namn som denna fina kvinna hade.

Och angående Malin så ska du inte vara arg på henne Aisha, hon tyckte kanske det var jobbigt att stå ensam på din sida, det är inte rätt det hon gjorde hjärtat, men det som sagt inte lätt att stå ensam ibland, hon kanske ångrar sig redan. -sa mamma.

 

Aisha mådde mycket bättre nu och gick och hämtade sin hijab som hon hade kastat på golvet, men hon var fortfarande ledsen för att Malin hade vänt henne ryggen. Det gjorde ont att bli sviken av sin bästa kompis.

Hela helgen hade gått och Aisha hade haft en fin helg med sin familj, men på måndagen fick Aisha lite ont i magen på morgonen. Mamma undrade om Aisha ville att mamma skulle stanna med henne i skolan.

Aisha ville det lite grann, men tackade nej. Hon hade bestämt sig för att vara stark som profetens Muhammeds, salla allahu alahy wa sallam , fru Aisha, hon skulle minnsan vara en stark tjej hon också.

När fröken öppnade dörren till klassrummet till henne satt alla barnen redan på sina platser, Aisha var lite sen idag, hon hade inte märkt det men hon var lite nervös andå , fast hon var modig och stark, så hade hon stannat kvar länge i kapprummet.

Hon gick sakta in och satte sig , men Malin var inte i skolan idag. Hennes bord var tom. Aisha var lite nervös men låtsades som ingenting . Efter några minuter öppnades dörren och där stod Malin med stora ögon och rufsigt hår

- Förlåt fröken att jag är sen , men jag hade köpt en present till Aisha och jag glömde den hemma så jag fick springa tillbaka hem och hämta den -sa Malin med ett stort leende.

Hon gick fram till Aisha och gav presenten och sa förlåt för att hon hade varit en dålig kompis.

Aisha blev överlycklig, det här var precis vad hon hade bett till Allah , att få tillbaka hennes bästa kompis, och det var precis som mamma hade trott, att Malin hade ångrat sig.

 

På rasten gick Malin fram till flickorna som hade varit elaka mot Aisha, Malin höll Aishas hand hela vägen till andra sidan fotbolls planen, och sa

- Aisha är den bästa flicka på hela skolan , hon är snäll mot alla er och hon har den finaste namnet man kan tänka sig ha, och hon säger ingenting om erat hår eller era kepsar ni bär, eller om ditt stora hårband Sara som nästan täcker hela ditt huvud, och vet ni vad jag ska ha på mig idag?..... en sjal idag och om ni är dumma ska jag hämta min store bror Magnus och kan kommer minnsan skälla på er alla. Så våga bara- sa hon.

Vad modig malin var , tänkte Aisha, och stark och snäll och alla dem fina orden Aisha kunde komma på. Nu förstod Aisha varför Malin hade en röd sjal i sin hand hela tiden , och i presenten hon hade fått av Malin låg det en likadan.Aisha var så lycklig.

Malin berättade att hon hade berättat för sin mamma vad som hade hänt i skolan i fredags , och mamman hade blivit ledsen på Malin och sagt att så får man inte göra, Aisha har rätt att ha på sig vad hon vill och att Aisha hade ett jätte vacker namn.

 

Mamma hade också förklarat för Malin att när hennes mamma var liten så hade barnen varit taskiga mot henne för att mamma hade alltid en mössa på sig som var jätte ful ,och berättade också hur ledsen hon hade varit för att dem var elaka, men det dem inte visste var att mammas pappa , alltså malins morfar hade haft den mössan hela sitt vuxna liv tills dagen han dog, så då Malins mamma var liten hade den mössan betytt väldigt mycket för henne.

Malins mamma hade sagt - Man ska aldrig döma andra , man ska respektera andras val och man ska aldrig svika sin kompis , utan man ska visa sin kompis att speciellt då kompisen har det svårt i livet ,då ska man visa att man finns där för sin kompis och vill hjäpa till.

Vilken super smart mamma Malin hade tänkte Aisha, hon kramade Malin och dem gick hand i hand med sina fina röda sjalar in i matsalen.

 

Jag kan berätta för er barn att efter några dagar ville även andra barn leka med Aisha och hon glömde snart bort att hon hade hijaben på sig för att ingen sa något mer om den det året. Men i sitt hjärta visste Aisha att hon bar hijab och att hon gjorde det för att hennes skapare sagt till henne att göra det. För att hon var muslim och nu en starkare och modigare muslim tack vare alla som älskade henne och stöttade henne.

 

************************************************************************************************************************************************************************************************************************************